Nästa morgon vaknar jag av att jag ligger på golvet, jag måste ha ramlat ner i sömnen.
Jag går upp och byter kläder. Jag går in i köket och ser att mamma jobbade natt igår. Hon är inte hemma än. Jag gör lite frukost och sätter mig vid tv.

Efter en liten stund så ringer telefonen, jag går och svarar men det är ingen som svarar.
"Hallå!" Säger jag.
Fortfarande inget svar, jag lägger på och tänker att det måste ha varit nån som inte kan svenska.
Jag går mot soffan men hinner inte sätta mig ner förräns telefonen ringer igen, jag svarar men ingen säger nåt. Jag lägger på fort. Jag minns igår kväll, hur läskigt det var. Jag nästan springer till soffan och kurar ihop mig. Jag skakar lite. Tänk om.. tänk om.. tänker jag.

Jag sitter i soffan en liten stund tills jag hör hur det ringer på dörren, jag sitter kvar som en frusen isbit. Jag vågar knappt röra mig ifall nån skulle höra.
Sen ser jag att mobilskärmen lyser, det står Sandra. Jag svarar.
"Nu får du allt ta och öppna dörren!!" Säger hon och ringer på igen.
"Ojj" Får jag fram, jag lägger på och rusar till dörren.

"Får jag fråga varför du inte öppna dörren?" Frågar Sandra.
Jag förklarar allting som hände igår kväll, Sandra blir rädd av att bara höra historien.
"Ojj..." Säger hon tyst.
Jag nickar.

Vi sitter och pratar lite om allt möjligt och snart kommer ämnet Jedward upp.
"Alltså jag tror jag dör! Vi SKA FÅ TRÄFFA JEDWARD!" Nästan skriker Sandra.
Plötsligt så ringer min mobil, det är pappa. Han är på affärsresa just nu.
"Hallå." Säger jag.
"Hej" Säger pappa i luren.

Jag och pappa pratar lite, jag nästan glömde att Sandra satt där.
Plötsligt så skiner jag upp! Jag nästan skakar och är så glad.
Jag säger hejdå till pappa och Sandra tittar undrande på mig.

"Vad i hela friden vad det där om!?" Frågar hon.
"Du kan inte tro vad som ska hända!" Säger jag glatt.
"Berätta!!" Säger Sandra och ler.
"VI......"

Fortsättning följer...