När vi kommer hem är det fullt ös, vi springer runt som galningar i huset. Bara tanken av att få se John och Edward igen gör mig extremt glad.

-

Efter några minuter så är det dags att åka. Jag och Sandra kan knappt sitta stilla i bilen, vi är för glada!
Vi bara pratar Jedward, Jedward och Jedward. Jag trodde nästan att min mamma skulle bli galen på oss, men lyckligt nog så sa hon ingenting, inte ett enda ord.
Bilresan tar otroligt lång tid, men det är säkert bara för att vi vill dit så fort som möjligt. Men jag och Sandra tänker inte så mycket på det.

Efter cirka 10 minuter så är vi äntligen framme, min mamma ska tydligen stanna kvar vid bilen under tiden medans vi är på konserten. Vi kliver ur och blir lämnade kvar ensamma.

"LINN!!! Säg att du tog ut backstage passen ur fanbooken!" Skriker Sandra i örat på mig helt plötsligt. Jag blir väldigt osäker, jag kollar i alla möjliga fickor, jackan och till och med i skorna. Men dom är inte nånstans.
"Herregud, du skojar med mig!" Säger jag i panik och tittar en extra gång i fickorna.
Sandra ser väldigt besviken ut, hon börjar gå långsamt framåt, jag följer henne och lägger handen på hennes axel.
"Sandra, jag är riktigt ledsen.." Säger jag och försöker trösta henne, men hon tittar inte ens på mig, hon hade verkligen sett fram emot det.
Vi går en liten bit, tills hör jag hör hur någon viskar Linn!
Jag vänder mig om och ser ett välbekant ansikte, jag släpper taget om Sandra och småspringer fram. Det är Edward.
"Jag såg att ni glömde nåt väldigt viktigt." Säger han och lirkar upp dom 2 backstage passen. Jag höll nästan på att ramla, jag var så himla glad, och att Sandra skulle bli glad igen.
"Du anar inte hur mycket det här betyder." Svarar jag Edward och tar emot backstage passen.
"Då syns vi väl senare?" Frågar Edward och ler smått. Jag nickar tillbaka, jag är bara så överlycklig. På några sekunder så är Edward som bortblåst, jag springer fram bakom Sandra.

"Gissa vad jag har!" Säger jag lite lekfullt.
"Linn! Jag är inte på humör!" Får jag till svar av Sandra. Jag suckar lite, men jag hoppar fram framför henne och håller upp de 2 papprena. Jag ser hur hennes ansikte långsamt förvandlas till ett enda leende. Hon ger mig en kram.
"HUR?" Får Sandra ur sig.
"Edward." Säger jag viskandes. Sandra står bara och gapar på mig, som om jag vore ett spöke, jag bara nickar till svar.

"Sandra! Vi måste gå!" Säger jag efter en liten stund. Hon nickar och vi börjar gå.

-

Vi får stå och vänta en rättså lång stund, men det är det värt. Vi fick till och med platser längst fram.
Vi väntar och väntar, men plötsligt så hör man hur nån skriker JEPIC! Det låter som John. Alla börjar skrika. Nästan så att jag måste hålla för öronen för att det är så hög ljud volym, fast själv så skriker jag som en galning.
John och Edward kommer ut på scenen och alla skriker ännu mera. Dom springer runt över scenen, jätteglada! Sen så börjar dom prata lite snabbt om hur kul det är att vara här i Sverige. Och efter en liten stund så startas musiken till Lipstick. John och Edward börjar sjunga och jag höll nästan på att svimma, det var så bra!

-

När dom har spelat nästan alla låtar så är det bara en kvar, Hold the world. Jag och Sandra bara nickar till varandra, det är våran favoritlåt.
Och plötsligt säger tvillingarna nånting som får både mig och Sandra att tappa hakan.
"Och vi fick en superbra cover på Hold the world, vi blev inspirerade och provade att göra om den, men det blev inte lika bra som den vi fick." Säger Edward och tittar på mig.
Jag kunde knappt tro mina öron, han måste ha menat mig och Sandra. Liksom, vem mer skulle ha gjort en cover på just Hold the world, och sen tittat på mig. Jag tror att jag skulle få en hjärtattack, att han faktiskt hade lyssnat på den och gillat den!
Sandra tittar på mig, det syns att hon är väldigt chockad. Men snart så är hela hennes ansikte täckt av ett enda leende.
John tar fram en gitarr och sätter sig ner på en stol, det ser så perfekt ut. John har ju varit den som spelat instrumenten och Edward den som sjungit i dom fallen. Det såg så perfekt ut, och när John började spela så hörde man "Aw." Ifrån publiken, och efter en liten stund så börjar Edward sjunga.
Jag fick nästan tårar i ögonen, det var så himla bra.

När John och Edward sjungit färdigt låten så är konserten slut. Men inte riktigt för mig och Sandra.
Vi försöker tränga oss ut ur folkmängden, och vi försöker att hitta korridor 5.
Vi går och går, och tillslut hittar vi korridor 5, nu ska man bara leta efter John & Edward's Dressing Room. Vi hittar det nästan på en gång, så vi ställer oss utanför och väntar.

Precis när vi har väntat i 5 minuter så kommer det en lite kraftigare man mot oss, han ser ut och vara en slags vakt. Han tittar på oss.
"Har ni era papper med er?" Frågar han och tittar misstänktsamt på oss.
Jag nickar och ger honom våra backstagepass, han river sönder en liten bit och lämnar sen över papprena igen till oss.
"Killarna borde komma snart." Säger han och ler lite smått vilket får både mig och Sandra att hoppa upp och ner.

När vi har väntat i ungefär 10 minuter så börjar det bli tröttsamt.
Men det ändras snabbt när vi ser två blonda killar komma fram mot oss med sina rufsiga frisyrer, man ser på Edward hur glad han blir när han ser mig. Och jag har ingenaning varför?

Fortsättning följer...

Kommentera gärna!