Blodet droppade från min mun, och det ville inte sluta blöda.
Jag satte min hand för munnen och lutade mig bakåt.
Jag suckade högt för mig själv, det här var ju oväntat. Att bli kidnappad. Och dom har låst in mig. Fan, vad ska jag göra?!

Jag blev tyst när jag hörde fotsteg utanför. En like kraftigare man stod utanför och tittade på mig. Han såg riktigt läskig ut, hans ansikte var förfärligt smutsigt, han var alldeles svart om sina fingrar. Usch fy och blä, jag ville bara hem. Mannen började mumla massa konstiga grejer för sig själv. Och sen tog han stora kliv mot dörren, han öppnade den sakta sakta och sprang in.
"SLUTA!" Skrek jag rent ut av rädsla.
Han tittade bara på mig och tog ett kraftigt tag runt min arm.
"Du gör som jag säger. Annars kommer du ångra dig." Sa han med en klar röst, utan tvekan.
Jag nickade lidsamt mot svar och han drog med mig ut.

*15 minuter senare*

"Sitt här!" Säger mannen och pekar mot ett litet hörn i ett stort stort rum. Jag sätter mig ner långsamt och mannen går därifrån. Jag visste att nånting skulle hända.. men vad visste jag inte.

*Pip pip* Jag hör min telefon och tar upp den snabbt ur fickan, jag hade helt glömt bort att jag hade den.
"Nytt meddelande" Såg jag på skärmen, ifrån ett okänt nummer, jag öppnade sms'et och började läsa.
"Är du på hotellet?! Jag väntar.. /Edward xx"
Jag höll nästan på att tappa hakan.
Hur i hela friden.... -Juste.. vi had ju lagt våra nummer i fanbooken.
Jag tänkte för mig själv och svarade på sms'et.
"Jag var på hotellet. Men ingen kom så jag.. gick hem.. xx" Svarade jag och tvekade lite på att skicka det, men jag tryckte på knappen och fort som attan kom ett nytt meddelande.
"Vart är du? Är du hemma? xx"
Shit.. vad ska jag säga... ehm..
"Nja, inte riktigt.. xx" Skickade jag tillbaka, åh vad jag kände mig som en idiot, att skriva sådär.
*Pip*
"Säg vart du är... jag kommer och hämtar dig xxx" Fick jag till svar.
Jag satt och gapade framför mobil skärmen.
Jag hade ingen aning om vart jag var... men jag minns bilen.
"Jag vet inte! Men bilen...xxx" Skickade jag tillbaka med en längre beskriving av bilen.
"Stanna där du är xxxx"
Jag tittade upp från skärmen. Jag var alldeles ensam.
Jag kände mig som en riktigt idiot. Svaren till Edward.. åh hjälp. Aja, han förstod väl vad jag sa...

Medans jag sitter där ihop kuren så hör jag hur en bil utanför sväger in på grusplanen. "Kan det vara?.... eller kanske några mer läskiga människor?..." Tänker jag tyst och sluter mina ögon.
"Jag vill inte. Jag vill inte vara här." Säger jag om och om igen. Och plötsligt hör jag hur någon går långsamt in i rummet med lätta steg. Det låter inte som någon av männen. Jag tittar upp och ser... Liam.
"Det var överraskande" Säger jag och nu faktiskt ler.
"Edward berättade.. så jag tänkte att jag skulle hämta dig.." Säger han tveksamt och ler lite smått. Jag nickar och ställer mig upp, skakar av mig av sätter handen för munnen, det blöder fortfarande lite lite, men inte mycket.
"Ska vi gå?" Frågar Liam och sätter högerfoten framför sig. Jag nickar igen och börjar långsamt gå ut. Konstigt nog är ingen i närheten när vi går ut till bilen.
"Tack.." Får jag ur mig innan vi sätter oss i bilen och Liam börjar köra.
-
Vi åker i helt fel riktning ifrån mitt hus.
"Vart ska vi?" Frågar jag lite förvirrat och tittar på honom.
"Du får se snart" Svarar han och ler stort.
"Märkligt"

Bilen svänger in framför ett stor byggnad, det ser ut som... hotellet. Fast på bakgården.
"Kom!" Säger Liam och kliver ut i bilen.
Jag gör som han säger och följer efter. Vi hamnar i en korridor och då ser jag ett bekant ansikte. "Omg" Får jag ur mig...

Fortsättning följer...

----------
Fy fy fyyy på mig. Jag har ju inte skrivit på år -_-
Jag ber så mycket om ursäkt!! Jag har haft lite fullt upp och jag har inte så mycket inspiration, men jag försöker.
Jag är riktigt ledsen!!
Hoppas ni gillar denna del och hoppas att ni läser.
Kommentera gärna =;)

Åh gud, jag har ju inte varit här på evigheter!

Blev rättså nöjd, inte så mycket ändrat men lite mer än förut =:)

När vi var hemma så kunde jag knappt stå still. Herregud, jag hade ju blivit inbjuden till John och Edward Grimes hotell rum.
"Vad är det med dig då?" Frågade Sandra förvirrat, jag kunde ju inte stå still i en sekund.
Jag fick lite panik, jag vill inte berätta för Sandra att jag skulle få träffa dom igen, hon skulle bli avis och sluta prata med mig för att hon inte får följa med.
"Ehh.. vi har liksom nyss träffat Jedward!! Vad tror du annars?" Sa jag och försökte att låta glad.
"Jaha.. ja, ellerhur?! Det är ju as coolt!!" Svarade Sandra med en glad ton i sin röst. Jag log stort mot henne till svar.

-

"Scandic Star.." Det ordet for runt i mitt huvud hela tiden under min lilla promenad mot hotellet. Jag hade sagt till Sandra att jag skulle möta en kompis, hon hade inte brytt sig så mycket om det, bara sagt "Aha, okej, ha det kul."

Min promenad tog ungefär 10 minuter. När jag stod utanför hotellet så kunde jag absolut inte stå still, jag öppnade sakta dörren och klev in, jag hade ju ingenaning om vilket rum dom bodde på så jag antog att nån skulle hämta mig.
Jag satte mig ner på en röd sammets soffa och väntade, väntade på någon. Jag vet inte vem, bara någon.
Jag lirkade upp min mobil ur fickan och satt och tittade på bilderna från tidigare. Jag log för mig själv, kanske lite väl mycket för alla satt och stirrade på mig. Men jag brydde mig inte så mycket om det.

Jag tittade upp på klockan, det hade gått 20 minuter och ingen hade kommit. Alla andra hade gått och jag var helt själv, jag satt och väntade. Väntade och väntade...

-
När det hade gått hela 45 minuter så orkade jag inte vänta, jag hade väntat länge och ingen hade kommit. Jag steg upp ur soffan och började gå långsamt mot dörren. Jag ville ju vänta, jag ville så gärna, men jag nu insåg att ingen kanske skulle komma. Jag öppnade sakta dörren och tog ett kliv ut, min fot blev helt genomblöt, det spöregnade. Jag drog upp min luva och började springa, jag blev helt dyngsur och allt jag hade på mig blev blött.

Jag sprang så fort jag kunde och precis när jag skulle svänga in vid gatuhörnet så sprang jag in i en man. När jag tittade upp på hans ansikte så såg jag att det är en av männen som tog mig in i en bil och körde ut mig genom skogen.
Jag hann inte tänka innan någon tog tag i mig och lyfte upp mig. Jag skrek som en galning men han slog till mig, och det gjorde mig tyst.

Han slängde in mig i bakluckan, det var smärtsamt att bli "kastad" in, jag ville skrika som tusan, men jag ville inte bli slagen igen. Jag lyckades vara tyst men tårarna började rinna.

"Jag skulle aldrig ha gått dit!" Sa jag till mig själv flera gånger. Men det är ju försent nu, mannen stängde bakluckan så det blev helt kolsvart, jag kunde inte se nånting. Jag slöt mina ögon och tänkte att allt skulle bli som vanligt igen. Allt som vanligt igen... hoppades jag.

-

Bilen var på väg norrut, helt fel riktning ifrån mitt hus. Man hörde hur regndropparna smattrade mot bakluckan. Jag blundade fortfarande, jag låg som en lite isbit i luckan, frös, ledsen, rädd.
Och helt plötsligt så stannar bilen med ett kvick. Ett tvärt stopp. Jag öppnade ögonen med ett ryck och jag hörde hur männen pratade. Rösterna kom allt närmare och snart blev allting mycket ljusare.

"Är det lill tjejen, haha!" Hörde jag en okänd röst säga, och han skrattade. Ett förfärligt skratt, usch.
En av männen tog tag i min arm och drog i mig för att få upp mig.
"Du kommer med här!" Sa han och drog med mig till en trappa som ledde ner i någon slags källare. Jag följde med utan protester, vad skulle jag annars göra liksom?

Mannen öppnade en järndörr som ledde in till ett litet litet rum. En tunn, sliten madrass låg på det smutsiga golvet, ett litet fönster där solstrålarna skulle skina in, som skulle bli mitt ljus.
Mannen kastade mig ner på madrassen och gick ut ur rummet, han stängde dörren noga och gick senare därifrån.
Jag kände hur det började smaka blod i munnen. Jag tittade på madrassen och såg att det var blod på de smutsiga lakanen, och när jag öppnade munnen så var det enda jag såg rött. Blod!

Fortsättning följer...
--
Jag hoppas att det är bra, det blev lite dramatiskt, men lite action måste det ju vara ;)
Kommentera gärna! <3
--
Jag är borta hemifrån nu vid valborg, men nästa del borde komma inom kort :)

Ni såg rubriken ;)

Vad glad man blir när man ser saker som detta! :3

Svar 1 (Jonna): Vad roligt, haha :3 Jag mår bra jag, hehe.. har bara haft lite fullt upp här hemma, men jag ska försöka skärpa mig lite!

Svar 2 (Parris): :) Jag såg dom tyvärr inte, jag skulle få åka och se dom, men i sista sekund så ångrar mina föräldrar, så jag fick tyvärr inte gå :/

Svar 3 (Izza): Gissa vem som blev glad nu, haha. Vad roligt att du gillar den!! Det betyder mycket att du läser! Hoppas du vill fortsätta att läsa den! :3

Jag blir ultra mega glad när jag får sånna här kommentarer! Tack!

(Jag vet att bilden blev lite failad, men jag har lite bråttom)
Kram xxx

Jag stod där och bara tittade på dom underbaraste personerna i hela världen komma emot mig, jag log och sen känner jag den där mint luktande lukten, det är Edward som kramar mig. Jag kramade honom och han tittade in i mina ögon och log.
"Hej" Sa han och tittade in i mina ögon, jag såg hur han tittade djupt in i mina ögon, men snabbt som ögat så tittade han bort, mot Sandra. han tittade igen på mig och släppte mig och gick för att ge Sandra en kram.
Istället så kommer John emot mig med ett stort leende på sina läpper, jag kunde inte låta bli att le lite jag med. Jag kramade om honom och vi småpratade lite.
Men efter en liten stund så avbryter Edward oss och knuffar undan John på skoj.
"Edward, Edward.. oh oh.." Säger han medans han skrattar sitt härliga "John skratt".

Edward drar undan mig litegrann ifrån Sandra och John och tar min hand.
"Kommer du ihåg vad jag sa till dig på flygplatsen?" Frågar han lite blygt.
"Hur skulle jag kunna glömma det?" Svarar jag och skrattar litegrann. Edward ler som svar. Och vi går tillbaka till Sandra och John.

-

Efter kanske en timme ungefär så får vi inte vara med tvillingarna längre, våran tid är slut och vi måste bege oss hem. Det är inte precis den lyckligaste grejen, men vi kan ju inte alltid hålla oss på samma ställe.

Vi 4 ställer oss upp ur soffan vi suttit i och Edward kramar om mig, det kändes som om han aldrig ville släppa taget. Men John petar Edward på axeln som gör att Edward hoppar till lite och släpper mig.
"Vi måste gå" Säger John med en deppig röst.
Edward bara nickar till svar, han kramar om mig en sista gång och viskar till mig: Kom till vårat hotell senare!
Jag ler till svar och inom bara några sekunder så är både John och Edward som bortblåsta.

Jag och Sandra går långsamt tillbaka för att åka hem. Jag vill verkligen inte lämna killarna, men jag vet ju att snart så kommer jag åtminstone får träffa en av dom, ikväll.

Fortsätting följer...
---
Sorry för att det tar så himla lång tid mellan delarna, och sorry för att detta bev så kort, men jag ska verkligen skärpa mig!
Nästa del kommer snart!
xxx

NÄSTA DEL ÄR PÅ INGÅNG! KOMMER SNART! =:)

När vi kommer hem är det fullt ös, vi springer runt som galningar i huset. Bara tanken av att få se John och Edward igen gör mig extremt glad.

-

Efter några minuter så är det dags att åka. Jag och Sandra kan knappt sitta stilla i bilen, vi är för glada!
Vi bara pratar Jedward, Jedward och Jedward. Jag trodde nästan att min mamma skulle bli galen på oss, men lyckligt nog så sa hon ingenting, inte ett enda ord.
Bilresan tar otroligt lång tid, men det är säkert bara för att vi vill dit så fort som möjligt. Men jag och Sandra tänker inte så mycket på det.

Efter cirka 10 minuter så är vi äntligen framme, min mamma ska tydligen stanna kvar vid bilen under tiden medans vi är på konserten. Vi kliver ur och blir lämnade kvar ensamma.

"LINN!!! Säg att du tog ut backstage passen ur fanbooken!" Skriker Sandra i örat på mig helt plötsligt. Jag blir väldigt osäker, jag kollar i alla möjliga fickor, jackan och till och med i skorna. Men dom är inte nånstans.
"Herregud, du skojar med mig!" Säger jag i panik och tittar en extra gång i fickorna.
Sandra ser väldigt besviken ut, hon börjar gå långsamt framåt, jag följer henne och lägger handen på hennes axel.
"Sandra, jag är riktigt ledsen.." Säger jag och försöker trösta henne, men hon tittar inte ens på mig, hon hade verkligen sett fram emot det.
Vi går en liten bit, tills hör jag hör hur någon viskar Linn!
Jag vänder mig om och ser ett välbekant ansikte, jag släpper taget om Sandra och småspringer fram. Det är Edward.
"Jag såg att ni glömde nåt väldigt viktigt." Säger han och lirkar upp dom 2 backstage passen. Jag höll nästan på att ramla, jag var så himla glad, och att Sandra skulle bli glad igen.
"Du anar inte hur mycket det här betyder." Svarar jag Edward och tar emot backstage passen.
"Då syns vi väl senare?" Frågar Edward och ler smått. Jag nickar tillbaka, jag är bara så överlycklig. På några sekunder så är Edward som bortblåst, jag springer fram bakom Sandra.

"Gissa vad jag har!" Säger jag lite lekfullt.
"Linn! Jag är inte på humör!" Får jag till svar av Sandra. Jag suckar lite, men jag hoppar fram framför henne och håller upp de 2 papprena. Jag ser hur hennes ansikte långsamt förvandlas till ett enda leende. Hon ger mig en kram.
"HUR?" Får Sandra ur sig.
"Edward." Säger jag viskandes. Sandra står bara och gapar på mig, som om jag vore ett spöke, jag bara nickar till svar.

"Sandra! Vi måste gå!" Säger jag efter en liten stund. Hon nickar och vi börjar gå.

-

Vi får stå och vänta en rättså lång stund, men det är det värt. Vi fick till och med platser längst fram.
Vi väntar och väntar, men plötsligt så hör man hur nån skriker JEPIC! Det låter som John. Alla börjar skrika. Nästan så att jag måste hålla för öronen för att det är så hög ljud volym, fast själv så skriker jag som en galning.
John och Edward kommer ut på scenen och alla skriker ännu mera. Dom springer runt över scenen, jätteglada! Sen så börjar dom prata lite snabbt om hur kul det är att vara här i Sverige. Och efter en liten stund så startas musiken till Lipstick. John och Edward börjar sjunga och jag höll nästan på att svimma, det var så bra!

-

När dom har spelat nästan alla låtar så är det bara en kvar, Hold the world. Jag och Sandra bara nickar till varandra, det är våran favoritlåt.
Och plötsligt säger tvillingarna nånting som får både mig och Sandra att tappa hakan.
"Och vi fick en superbra cover på Hold the world, vi blev inspirerade och provade att göra om den, men det blev inte lika bra som den vi fick." Säger Edward och tittar på mig.
Jag kunde knappt tro mina öron, han måste ha menat mig och Sandra. Liksom, vem mer skulle ha gjort en cover på just Hold the world, och sen tittat på mig. Jag tror att jag skulle få en hjärtattack, att han faktiskt hade lyssnat på den och gillat den!
Sandra tittar på mig, det syns att hon är väldigt chockad. Men snart så är hela hennes ansikte täckt av ett enda leende.
John tar fram en gitarr och sätter sig ner på en stol, det ser så perfekt ut. John har ju varit den som spelat instrumenten och Edward den som sjungit i dom fallen. Det såg så perfekt ut, och när John började spela så hörde man "Aw." Ifrån publiken, och efter en liten stund så börjar Edward sjunga.
Jag fick nästan tårar i ögonen, det var så himla bra.

När John och Edward sjungit färdigt låten så är konserten slut. Men inte riktigt för mig och Sandra.
Vi försöker tränga oss ut ur folkmängden, och vi försöker att hitta korridor 5.
Vi går och går, och tillslut hittar vi korridor 5, nu ska man bara leta efter John & Edward's Dressing Room. Vi hittar det nästan på en gång, så vi ställer oss utanför och väntar.

Precis när vi har väntat i 5 minuter så kommer det en lite kraftigare man mot oss, han ser ut och vara en slags vakt. Han tittar på oss.
"Har ni era papper med er?" Frågar han och tittar misstänktsamt på oss.
Jag nickar och ger honom våra backstagepass, han river sönder en liten bit och lämnar sen över papprena igen till oss.
"Killarna borde komma snart." Säger han och ler lite smått vilket får både mig och Sandra att hoppa upp och ner.

När vi har väntat i ungefär 10 minuter så börjar det bli tröttsamt.
Men det ändras snabbt när vi ser två blonda killar komma fram mot oss med sina rufsiga frisyrer, man ser på Edward hur glad han blir när han ser mig. Och jag har ingenaning varför?

Fortsättning följer...

Kommentera gärna!

Ber 1000 gånger om ursäkt! Jag har haft 3 prov och tusen läxor.
Men nästa del kommer upp snart.

Om ni vill fråga eller prata med mig så är jag aktiv på twitter, @JepicEmione98

JedHugs =;)

Jag var nästan i chock. Jag var så glad men samtidigt nervös för att träffa dom.
John och Edward började ta foton med dom längre fram. Det var tydligt att jag och Sandra skulle få vänta ett litet tag eftersom vi var sist.
Sandra gapar och tittar på mig.
"Herregud!! Linn!! Dom är ju jättesöta! Och håret nere!" Nästan skriker Sandra till mig.
Jag bara nickar till svar. Jag kan inte riktigt prata klart.

John och Edward börjar närma sig mig och Sandra. Dom pratar med tjejerna framför oss så vi är nog nästa på tur.
Jag känner hur det pirrar i magen, på ett bra sätt. Och plötsligt så börjar dom komma mot oss. Jag vet inte vad jag ska göra, om jag ska skrika eller gråta av lycka. Men jag håller mig lugn och jag känner hur någon kramar mig hårt. Det är Edward, jag har alltid gillat Edward lite lite mer så att det var Edward som kom först gjorde allt mycket bättre.
"Är du okej, du såg nervös ut?" Frågar Edward lite lätt oroligt.
"Jadå... jag är bara.. glad för att äntligen få se er." Säger jag så glatt jag kan. Ett leende kommer upp i Edward's ansikte, det där leendet som bara Edward kan göra.
"Ska jag signera något?" Frågar han.
Jag nickar och tar fram mina fötter, jag har ett par converse på mig. Han hukar sig ner och skriver Edward Grimes på ena skon.
"John kan skriva på den andra" Säger han glatt.
Jag nickar till svar.

Edward tar fram ett papper och jag ser att han skriver sitt namn på den också.
"Varsegod." Säger han och ler.
Jag ler tillbaka mot honom. Det känns som om det är nåt speciellt, men jag måste inbilla mig.
"Jo, jag och min kompis har gjort en grej till dig och John." Säger jag och pekar på Sandra och tar fram fanbooken. Edward skiner upp och tittar nyfiket.
"Varsegod, öppna den på erat hotell." Säger jag och ger Edward fanbooken.
Han studerar boken, som om det vore guld.
"Wow. Vilken fin" Säger han och tittar på mig glatt.
Jag ler åt Edward. Jag börjar ta upp min mobil, Edward tar min mobil och sätter på kameran.
"Kom här." Säger han och ler.
Jag gör som han säger och kramar honom. Han tar kort. Nästa bild så ger han mig en puss på kinden. Det känns speciellt.
Edward tar massa kort. Jag fick även en 'twilight' bild med honom.

Tillslut så kommer John fram till oss och tittar på Edward. Edward ger tillbaka min mobil och ger mig en kram. Jag känner hur Sandra står bakom mig och ler.
När jag vänder mig om så är det första jag ser en bild av mig och Edward kramas.
"Du skickar den bilden till mig sen.." Säger jag glatt. Sandra nickar.

"Syns snart" Viskar Edward i mitt öra.
Jag ler och John tar tag i min arm.

"Hej hej." Säger John och ler.
"Hej." Säger jag till honom.
Han tar fram en penna och tittar på mig nyfiket. Jag tar fram min fot och han skriver sin autograf.
Han tar också fram ett papper och skriver sin autograf på den. Han ger den till mig och ler.
"Tack." Får jag ur mig, han bara ler.
Jag börjar krafsa upp min mobil igen och ger den till John, han sätter på kameran och tar massa bilder. Bland annat en 'twilight' bild.

Efter en liten stund så ger han mig min mobil och ler.
Han kramar om mig. Det känns speciellt men det var något extra med Edward. Jag vet inte varför men så var det. John viskar nånting i mitt öra. "Tack för boken" Säger han till mig.
Jag ler det största jag kan och sen släpper John mig. Återigen så fick Sandra kort, på mig och John kramas.
John och Edward små viskar lite och ler mot oss. Sen så börjar dom gå mot sina resväskor. Edward tittar bak och tittar på mig, just mig. Han ler och blinkar med ena ögat. Jag ler tillbaka, det största leende jag kan göra. Jag känner att jag har många blickar över mig, men det struntar jag i för tillfället.

"Jag vet vilket hotell dom ska bo på." Säger Sandra lyckligt.
"Berätta." Säger jag.
Hon viskar.. "Scandic Star" I mitt öra. Jag börjar hoppa upp och ner för vi bor jättenära det hotellet, det tar ungefär 5 minuter, kanske 10 minuter att gå. Och 3 minuter att åka bil. Jag hoppar upp och ner av glädje, men Sandra avbryter mig och släpar med mig mot John och Edward för dom håller på att börja gå mot utgången.
Vi springer fram till dom. Vi ställer oss längst fram, bredvid dom. Edward ser mig och skiner upp.

Efter en liten stund så är vi utanför, det står en svart bil och väntar på John och Edward. Dom lastar in sina väskor och säger hejdå till oss, eftersom vi är cirka 10 personer där så kramar dom om oss.
När Edward kommer mot mig så ler han som om han inte har gjort det förut, det syns att han är glad. Han ger mig en kram och viskar. "Kom förbi vårt hotell, Scandic Star. Nångång" Viskar han tyst så att ingen hör. Jag blir förvånad men överlycklig.
"Det ska jag göra" Viskar jag tillbaka. Edward tittar på mig och ler.

"Hejdå! Vi ses snart." Säger han till oss alla och går mot John. Dom hoppar in i bilen och bilen är borta på några sekunder.

"Herregud, trodde jag min öron nu.." Säger jag skärrat.
"Vadå, vadå?" Frågar Sandra nyfiket.
Jag vill berätta om det där sista Edward sa till mig, men om jag skulle berätta skulle hon bli galen och kräva att hon skulle få komma, så jag bestämmer mig för att inte berätta det.
"ATT DOM VA HÄR!!!" Nästan skriker jag åt Sandra.
Sandra tittar på mig och ler, man ser på henne att hon är lycklig.
"Förresten, nu får du ta och skicka dom där bilderna till mig." Säger jag och lirkar upp min mobil ur fickan. Hon tar min mobil och på några minuter så är bilderna i min mobil, hon har till och med bytt bakgrund. Bakgrunden är på mig och Edward kramas. Man ser på Edward's ansikte att han var lycklig då.

Jag och Sandra börjar gå mot utgången och vi hoppar in i bilen.
"Äntligen är ni här." Säger mamma till oss.
"Det tog lång tid." Säger Sandra glatt.
Mamma bara nickar och kör hem oss. Vi måste förbereda oss lite inför konserten ikväll.

Fortsättning följer...

Jag vet att det blev lite mycket "leenden" xD Hihi..
Kommentera gärna vad ni tycker =;)

Sandra ska sova över hos mig. Vi ordnar hennes säng.
"Alltså jag kan...." Jag avbryter henne.
"Sandra... jag vet!! Det är såå coolt!" Svarar jag henne.
Sandra bara nickar till svar.

När vi har fixat lite så är klockan 9. Vi bestämmer oss för att bädda ner oss i sängarna och prata lite.
"Undrar vad John och Edward kommer tycka om oss.." Säger Sandra fundersamt.
"Aa.. men dom gillar ju varenda Jedhead." Säger jag och skrattar lite. Sandra skrattar hon med.

Vi pratar om lite allt möjligt.
Tillslut så slumrar Sandra till i vårt samtal. Jag tystnar och släcker lampan. Klockan är 11 så jag borde nog också ta och sova.

Jag vaknar nästa morgon av att nån skakar på mig, som att det är en jordbävning. Jag vaknar hastigt och sätter mig upp.
"Sandra!... Du skrämmer mig!" Säger jag.. snart brister jag ut i skratt över mitt hastiga ryck.
"Det är en stor dag idag!" Säger Sandra och fixar sitt hår.
"Nemen.. det visste jag inte..! Säger jag lite retfullt och ironiskt.
Sandra tittar på mig med en blick, en bilck som betyder.. Lägg av!
Jag skrattar lite men går upp. Jag sätter på mig mina Jedward kläder, Sandra har redan satt på sig sitt.

Vi går till köket och börjar våran morgon med smothie's och några mackor.
"Vilken tid var det John och Edward skulle vara vid flygplatsen?" Frågar Sandra medans hon tuggar i sig sin macka.
"Dom landar vid 16.00" Säger jag snabbt.
"Bra, då åker vi vid halv 3 dit. Till Arlanda." Säger Sandra och ler.
Jag nickar glatt. Vi äter upp våran frukost, vi bara slappar lite genom dagen. Vi har gjort så mycket igår att vi är lite trötta nu, och så måste vi ha energi till kvällen.

-

Klockan går otroligt fort, den är redan 2. Vi gör iordning det sista. Vi tar med den fina fanbooken med CD skivan inuti.

Vi hoppar in i bilen och vi åker mot Arlanda. Det tar ungefär en kvart att åka dit. Jag och Sandra bara babblar om hur kul det ska bli.

Efter några långa minuter så hoppar vi ut ur bilen och springer in. När vi kommer in dit så är det förvånande bara cirka 7 fans där.
"Vilken tur vi har" Tänker jag lågt för mig själv.

Vi väntar och väntar, jag håller i fanbooken hårt hårt, så jag inte tappar den. Jag och Sandra har till och med skrivit våra nummer i den.. ifall.

Efter en liten stund så hör vi 2 killar skrika "HEYY GUYS!!"
Jag och Sandra börjar hoppa upp och ner av glädje.
Rösterna kommer närmare och närmare och plötsligt så ser jag dom... mina idoler!

Fortsättning följer...

----
Förlåt (igen) för att denna del blev dålig men jag ville ge er nåt att läsa =;) Hoppas ni gillar det och nästa del kommer snart =;D

** 1 VECKA SENARE **

"Tänk! Imorgon ska vi träffa Jedward!!!" Skriker Sandra och hoppar upp och ner.
"Jag kan inte fatta det! Är det här en dröm?" Säger jag.
"Du drömmer inte! Det är sant!" Säger Sandra glatt, hon ler som om hon aldrig har gjort det förut.
Jag bara nickar. Våra backstage pass är i säkert förvar så ingen kan ta dem.

Klockan är 12. Jag och Sandra håller på med fanbooken till John och Edward. Vi är nästan klara, bara några bilder till och sen klart.
"Det här kommer bli såå coolt!" Säger Sandra medans hon klistrar fast en bild på henne och mig.
"Aa." Säger jag och skriver våra twitternamn under bilden.

Efter cirka en halvtimme så är vi äntligen färdiga med boken.
Vi bestämmer oss för att öva på våran låt 'Hold the world' och Sandra får den bästa ideén någonsin.
"Linn! Vi kan ju spela in låten och sen bränna det på en skiva som vi ger till John och Edward" Säger Sandra och tittar på mig med en undrande blick.
"Bra idé!" Säger jag och går och tar fram min dator och en CD skiva.
"Dags att spela in?" Frågar jag.
Sandra nickar, hon tar fram gitarren och vi trycker på play.

Och efter ungefär 3 minuter så är det klart, vi lyssnar på inspelningen.
"Det låter ju jättebra." Säger Sandra och tittar på mig.
Jag nickar och ler. Vi bränner CD skivan.
Man kommer se videon på CD skivan så John och Edward kommer se att det var vi som gjorde den till dom.

När CD är klar så sätter vid den i ett fodral, jag skriver 'Hold the world, By Sandra and Linn'
Vi lägger skivan i fanbooken och knyter ett rött prydigt snöre runt.
"Snyggt!" Säger Sandra och studerar boken uppifrån och ner.
Jag nickar.

"Ska vi ta och bestämma oss vad vi ska ha på oss?" Frågar jag efter en liten stund.
"Visst." Säger Sandra och börjar gå mot garderoben.

Hon slänger fram min jedward tröja, ett par svarta tights och ett par shorts.
"Detta, jag tar också det här." Säger Sandra och ler.
Jag nickar och ler tillbaka.

Fortsättning följer...

(Förlåt för att denna del blev kort, men jag hade läxor)

Jag vågar knappt röra mig. Jag ligger där och är livrädd.
"Sätt dig upp!" Skriker en man åt mig. Jag sätter mig upp, jag vill inte riskera mitt liv.
Vi kör på en liten väg, jag känner igen vägen eftersom att jag åker här rättså ofta när vi åker till mormor och morfar. Men nu är det mörkt och läskigare.

Efter en liten stund så stannar bilen.
"Hoppa ut ur bilen!" Säger en av männen. Jag öppnar bildörren försiktigt och kliver ut. Jag stänger dörren och bilen åker iväg. Då börjar jag springa, springa för mitt liv hemåt. Jag springer och springer, livrädd för att nåt ska hända. Medans jag springer så tar jag upp min mobil, slår in hemnummret. Mamma svarar.
"Hallå?" Säger hon.
"MAMMA!!!" Skriker jag.
"Nemnen.... vart är du!??" Säger hon i luren.
"HJÄLP!!! JAG ÄR VID LILLA VÄGEN" Skriker jag medans jag springer.
"Jag kommer, stanna där du är." Säger hon och lägger på. Jag stoppar ner mobilen i fickan och stannar.

Efter ungefär 5 minuter så ser jag våran bil komma farande, bilen stannar framför mig och jag hoppar in.
"Vad har hänt?" Frågar mamma oroligt.
Jag förklarar från punkt till punkt om vad som hände. Mamma börjar köra hem.

"Ja, jag vill inte att du går ensam nu de senaste dagarna. Jag kör dig till skolan." Säger hon medans vi kliver ur bilen. Jag nickar och vi går in i huset.

Jag slänger mig ner på soffan, tar filten runt mig och tittar lite på tv. Mamma kommer in med te, vanilj te.
Vi sitter och tittar på nåt tråkigt program, men efter en stund så bestämmer jag mig för att sova. Jag måste upp tidigt och åka till skolan.

Fortsättning följer...

---
Sorry för att denna del blev kort...

(Jag har uppdaterat lite i designen, tryck på F5 eller uppdatera om det inte syns =;)