Konserten Del 10
Jag stod där och bara tittade på dom underbaraste personerna i hela världen komma emot mig, jag log och sen känner jag den där mint luktande lukten, det är Edward som kramar mig. Jag kramade honom och han tittade in i mina ögon och log.
"Hej" Sa han och tittade in i mina ögon, jag såg hur han tittade djupt in i mina ögon, men snabbt som ögat så tittade han bort, mot Sandra. han tittade igen på mig och släppte mig och gick för att ge Sandra en kram.
Istället så kommer John emot mig med ett stort leende på sina läpper, jag kunde inte låta bli att le lite jag med. Jag kramade om honom och vi småpratade lite.
Men efter en liten stund så avbryter Edward oss och knuffar undan John på skoj.
"Edward, Edward.. oh oh.." Säger han medans han skrattar sitt härliga "John skratt".
Edward drar undan mig litegrann ifrån Sandra och John och tar min hand.
"Kommer du ihåg vad jag sa till dig på flygplatsen?" Frågar han lite blygt.
"Hur skulle jag kunna glömma det?" Svarar jag och skrattar litegrann. Edward ler som svar. Och vi går tillbaka till Sandra och John.
-
Efter kanske en timme ungefär så får vi inte vara med tvillingarna längre, våran tid är slut och vi måste bege oss hem. Det är inte precis den lyckligaste grejen, men vi kan ju inte alltid hålla oss på samma ställe.
Vi 4 ställer oss upp ur soffan vi suttit i och Edward kramar om mig, det kändes som om han aldrig ville släppa taget. Men John petar Edward på axeln som gör att Edward hoppar till lite och släpper mig.
"Vi måste gå" Säger John med en deppig röst.
Edward bara nickar till svar, han kramar om mig en sista gång och viskar till mig: Kom till vårat hotell senare!
Jag ler till svar och inom bara några sekunder så är både John och Edward som bortblåsta.
Jag och Sandra går långsamt tillbaka för att åka hem. Jag vill verkligen inte lämna killarna, men jag vet ju att snart så kommer jag åtminstone får träffa en av dom, ikväll.
Fortsätting följer...
---
Sorry för att det tar så himla lång tid mellan delarna, och sorry för att detta bev så kort, men jag ska verkligen skärpa mig!
Nästa del kommer snart!
xxx
"Hej" Sa han och tittade in i mina ögon, jag såg hur han tittade djupt in i mina ögon, men snabbt som ögat så tittade han bort, mot Sandra. han tittade igen på mig och släppte mig och gick för att ge Sandra en kram.
Istället så kommer John emot mig med ett stort leende på sina läpper, jag kunde inte låta bli att le lite jag med. Jag kramade om honom och vi småpratade lite.
Men efter en liten stund så avbryter Edward oss och knuffar undan John på skoj.
"Edward, Edward.. oh oh.." Säger han medans han skrattar sitt härliga "John skratt".
Edward drar undan mig litegrann ifrån Sandra och John och tar min hand.
"Kommer du ihåg vad jag sa till dig på flygplatsen?" Frågar han lite blygt.
"Hur skulle jag kunna glömma det?" Svarar jag och skrattar litegrann. Edward ler som svar. Och vi går tillbaka till Sandra och John.
-
Efter kanske en timme ungefär så får vi inte vara med tvillingarna längre, våran tid är slut och vi måste bege oss hem. Det är inte precis den lyckligaste grejen, men vi kan ju inte alltid hålla oss på samma ställe.
Vi 4 ställer oss upp ur soffan vi suttit i och Edward kramar om mig, det kändes som om han aldrig ville släppa taget. Men John petar Edward på axeln som gör att Edward hoppar till lite och släpper mig.
"Vi måste gå" Säger John med en deppig röst.
Edward bara nickar till svar, han kramar om mig en sista gång och viskar till mig: Kom till vårat hotell senare!
Jag ler till svar och inom bara några sekunder så är både John och Edward som bortblåsta.
Jag och Sandra går långsamt tillbaka för att åka hem. Jag vill verkligen inte lämna killarna, men jag vet ju att snart så kommer jag åtminstone får träffa en av dom, ikväll.
Fortsätting följer...
---
Sorry för att det tar så himla lång tid mellan delarna, och sorry för att detta bev så kort, men jag ska verkligen skärpa mig!
Nästa del kommer snart!
xxx
Kommentarer
Izza
Nästa del, tack! :D Älskar dina noveller! kram <3
Trackback
