Jag vaknar av ett sms. Jag kollar på mobil skärmen och ser att det står Sandra på skärmen, det står: Godmorron sömntuta! Ska vi göra nåt senare? Kram Sandra
Jag svarar direkt. Vaken! Visst, vi kan träffas i stan runt 3? Kramis!
Det kommer ett sms nästan direkt efter att jag svarat. Självklart. Ses senare. Kram kram.
Jag går upp, klär på mig och äter frukost.
"Godmorgon!" Hör jag en röst säga. Det är mamma.
"Hej hej." Svarar jag medans jag tar ut juicen ur kylen.
"Ska du göra nåt speciellt idag?" Frågar mamma.
Jag nickar och äter en smörgås.
"Träffa Sandra" Säger jag och äter upp min smörgås.
Mamma nickar och jag går in till vardagsrummet.

Dagen går långsamt, klockan har än bara slagit 12. Jag bestämmer mig för att teckna lite, men tiden går knappast fortare för det.
Jag tar fram min bok och börja läsa lite.
Nästa gång jag tittar på klockan så är den plötsligt 2. Tiden har gått så fort.

Jag går och gör mig iordning, plötsligt så piper mobilen. Det är från Sandra. Ses snart, vi möts vid H&M.
Jag skickar ett meddelande tillbaka om att jag kommer så fort som möjligt.

Jag börjar gå mot bussen, tar sen tåget in till stan och går mot H&M. Jag ser Sandra stå och vänta på mig, jag ger henne en kram och vi börjar gå.
"Har du fått några biljetter än?" Frågar Sandra nyfiket.
"Det är på gång!" Svarar jag och ler. Sandra lyser upp och nästan skriker.
"Det betyder att vi SKA få se dom?" Frågar Sandra ivrigt.
Jag nickar och ler det största leendet jag kan. Jag har ju trotsallt bekräftat att vi ska få se Jedward om 2 veckor.
Sandra stannar till och gapar.
"Vi vi... ska.. ska..." Stammar hon.
"... Vi ska få träffa John och Edward." Säger jag.

När vi har gått runt i några affärer så ser vi nåt som vi bara måste ha!
Vi har fått syn på en 2 jättefina tröjor som det står I <3 JEDWARD på. Vi nästan springer in, kollar efter våra storlekar och sen springer fram till kassan.
"De här måste vi ha på oss på konserten!" Säger Sandra medans vi går ut.
Jag nickar ivrigt.

Vi går runt en stund, men vi bestämmer oss för att åka till McDonalds, vi är utsvultna.

Jag beställer 2 hamburgare och Sandra går och sätter sig. Jag tittar runt lite och ser en medelång kille med blont hår, platt hår. Bakifrån ser det nästa ut som Edward Grimes. De är ju i Sverige men det kan inte vara möjligt att han är just här. Dessutom så skulle John ha varit med. Jag tänker att det måste vara galet, jag skrattar åt hur jag tänker och kollar bort mot Sandra, hon vinkar lite och jag nickar.
När jag tittar mot killen igen som nu står i profil så blir jag ordlös, killen liknar på pricken som Edward Grimes. När han vänder sig om så får jag se till min besvikelse att det var en annan kille. Men han är riktigt lik Edward.

När jag äntligen fått hamburgarna så går jag mot Sandra. Jag berättar om killen som var lik Edward.
"Va coolt, hade varit kul om det var han." Säger Sandra och tuggar i sig pommes frites.
"Aa, men vi får vänta 2 veckor innan vi får se dom." Säger jag ledsamt.
Sandra nickar medlidande.

Vi äter upp och sen går vi mot tåget, det känns som om nån iakttar oss men jag tänker snabbt bort den tanken.
Vi tar bussen hem, fortfarande så känns det som om nån följer oss. Jag struntar igen i tanken, jag och Sandra går åt olika håll och jag börjar gå hemmåt. Känslan som om nån iakttar mig är fortfarande kvar men jag är inte så orolig.

Plötsligt hör jag ett prasslande ljud. Jag hoppar till och börjar gå fortare, jag går fortare och fortare så att jag springer. Jag är livrädd. Jag hör hur någon springer efter mig.
Jag springer in på grusplanen utanför huset. Jag springer till dörren, öppnar den fort och stänger den så det smäller högt. Jag springer in i mitt rum och gräver ner huvudet i kudden. Jag är livrädd, och mamma har inte kommit hem från jobbet än.

Efter en liten stund så somnar jag.

Fortsättning följer...