Konserten Del 11
När vi var hemma så kunde jag knappt stå still. Herregud, jag hade ju blivit inbjuden till John och Edward Grimes hotell rum.
"Vad är det med dig då?" Frågade Sandra förvirrat, jag kunde ju inte stå still i en sekund.
Jag fick lite panik, jag vill inte berätta för Sandra att jag skulle få träffa dom igen, hon skulle bli avis och sluta prata med mig för att hon inte får följa med.
"Ehh.. vi har liksom nyss träffat Jedward!! Vad tror du annars?" Sa jag och försökte att låta glad.
"Jaha.. ja, ellerhur?! Det är ju as coolt!!" Svarade Sandra med en glad ton i sin röst. Jag log stort mot henne till svar.
-
"Scandic Star.." Det ordet for runt i mitt huvud hela tiden under min lilla promenad mot hotellet. Jag hade sagt till Sandra att jag skulle möta en kompis, hon hade inte brytt sig så mycket om det, bara sagt "Aha, okej, ha det kul."
Min promenad tog ungefär 10 minuter. När jag stod utanför hotellet så kunde jag absolut inte stå still, jag öppnade sakta dörren och klev in, jag hade ju ingenaning om vilket rum dom bodde på så jag antog att nån skulle hämta mig.
Jag satte mig ner på en röd sammets soffa och väntade, väntade på någon. Jag vet inte vem, bara någon.
Jag lirkade upp min mobil ur fickan och satt och tittade på bilderna från tidigare. Jag log för mig själv, kanske lite väl mycket för alla satt och stirrade på mig. Men jag brydde mig inte så mycket om det.
Jag tittade upp på klockan, det hade gått 20 minuter och ingen hade kommit. Alla andra hade gått och jag var helt själv, jag satt och väntade. Väntade och väntade...
-
När det hade gått hela 45 minuter så orkade jag inte vänta, jag hade väntat länge och ingen hade kommit. Jag steg upp ur soffan och började gå långsamt mot dörren. Jag ville ju vänta, jag ville så gärna, men jag nu insåg att ingen kanske skulle komma. Jag öppnade sakta dörren och tog ett kliv ut, min fot blev helt genomblöt, det spöregnade. Jag drog upp min luva och började springa, jag blev helt dyngsur och allt jag hade på mig blev blött.
Jag sprang så fort jag kunde och precis när jag skulle svänga in vid gatuhörnet så sprang jag in i en man. När jag tittade upp på hans ansikte så såg jag att det är en av männen som tog mig in i en bil och körde ut mig genom skogen.
Jag hann inte tänka innan någon tog tag i mig och lyfte upp mig. Jag skrek som en galning men han slog till mig, och det gjorde mig tyst.
Han slängde in mig i bakluckan, det var smärtsamt att bli "kastad" in, jag ville skrika som tusan, men jag ville inte bli slagen igen. Jag lyckades vara tyst men tårarna började rinna.
"Jag skulle aldrig ha gått dit!" Sa jag till mig själv flera gånger. Men det är ju försent nu, mannen stängde bakluckan så det blev helt kolsvart, jag kunde inte se nånting. Jag slöt mina ögon och tänkte att allt skulle bli som vanligt igen. Allt som vanligt igen... hoppades jag.
-
Bilen var på väg norrut, helt fel riktning ifrån mitt hus. Man hörde hur regndropparna smattrade mot bakluckan. Jag blundade fortfarande, jag låg som en lite isbit i luckan, frös, ledsen, rädd.
Och helt plötsligt så stannar bilen med ett kvick. Ett tvärt stopp. Jag öppnade ögonen med ett ryck och jag hörde hur männen pratade. Rösterna kom allt närmare och snart blev allting mycket ljusare.
"Är det lill tjejen, haha!" Hörde jag en okänd röst säga, och han skrattade. Ett förfärligt skratt, usch.
En av männen tog tag i min arm och drog i mig för att få upp mig.
"Du kommer med här!" Sa han och drog med mig till en trappa som ledde ner i någon slags källare. Jag följde med utan protester, vad skulle jag annars göra liksom?
Mannen öppnade en järndörr som ledde in till ett litet litet rum. En tunn, sliten madrass låg på det smutsiga golvet, ett litet fönster där solstrålarna skulle skina in, som skulle bli mitt ljus.
Mannen kastade mig ner på madrassen och gick ut ur rummet, han stängde dörren noga och gick senare därifrån.
Jag kände hur det började smaka blod i munnen. Jag tittade på madrassen och såg att det var blod på de smutsiga lakanen, och när jag öppnade munnen så var det enda jag såg rött. Blod!
Fortsättning följer...
--
Jag hoppas att det är bra, det blev lite dramatiskt, men lite action måste det ju vara ;)
Kommentera gärna! <3
--
Jag är borta hemifrån nu vid valborg, men nästa del borde komma inom kort :)
"Vad är det med dig då?" Frågade Sandra förvirrat, jag kunde ju inte stå still i en sekund.
Jag fick lite panik, jag vill inte berätta för Sandra att jag skulle få träffa dom igen, hon skulle bli avis och sluta prata med mig för att hon inte får följa med.
"Ehh.. vi har liksom nyss träffat Jedward!! Vad tror du annars?" Sa jag och försökte att låta glad.
"Jaha.. ja, ellerhur?! Det är ju as coolt!!" Svarade Sandra med en glad ton i sin röst. Jag log stort mot henne till svar.
-
"Scandic Star.." Det ordet for runt i mitt huvud hela tiden under min lilla promenad mot hotellet. Jag hade sagt till Sandra att jag skulle möta en kompis, hon hade inte brytt sig så mycket om det, bara sagt "Aha, okej, ha det kul."
Min promenad tog ungefär 10 minuter. När jag stod utanför hotellet så kunde jag absolut inte stå still, jag öppnade sakta dörren och klev in, jag hade ju ingenaning om vilket rum dom bodde på så jag antog att nån skulle hämta mig.
Jag satte mig ner på en röd sammets soffa och väntade, väntade på någon. Jag vet inte vem, bara någon.
Jag lirkade upp min mobil ur fickan och satt och tittade på bilderna från tidigare. Jag log för mig själv, kanske lite väl mycket för alla satt och stirrade på mig. Men jag brydde mig inte så mycket om det.
Jag tittade upp på klockan, det hade gått 20 minuter och ingen hade kommit. Alla andra hade gått och jag var helt själv, jag satt och väntade. Väntade och väntade...
-
När det hade gått hela 45 minuter så orkade jag inte vänta, jag hade väntat länge och ingen hade kommit. Jag steg upp ur soffan och började gå långsamt mot dörren. Jag ville ju vänta, jag ville så gärna, men jag nu insåg att ingen kanske skulle komma. Jag öppnade sakta dörren och tog ett kliv ut, min fot blev helt genomblöt, det spöregnade. Jag drog upp min luva och började springa, jag blev helt dyngsur och allt jag hade på mig blev blött.
Jag sprang så fort jag kunde och precis när jag skulle svänga in vid gatuhörnet så sprang jag in i en man. När jag tittade upp på hans ansikte så såg jag att det är en av männen som tog mig in i en bil och körde ut mig genom skogen.
Jag hann inte tänka innan någon tog tag i mig och lyfte upp mig. Jag skrek som en galning men han slog till mig, och det gjorde mig tyst.
Han slängde in mig i bakluckan, det var smärtsamt att bli "kastad" in, jag ville skrika som tusan, men jag ville inte bli slagen igen. Jag lyckades vara tyst men tårarna började rinna.
"Jag skulle aldrig ha gått dit!" Sa jag till mig själv flera gånger. Men det är ju försent nu, mannen stängde bakluckan så det blev helt kolsvart, jag kunde inte se nånting. Jag slöt mina ögon och tänkte att allt skulle bli som vanligt igen. Allt som vanligt igen... hoppades jag.
-
Bilen var på väg norrut, helt fel riktning ifrån mitt hus. Man hörde hur regndropparna smattrade mot bakluckan. Jag blundade fortfarande, jag låg som en lite isbit i luckan, frös, ledsen, rädd.
Och helt plötsligt så stannar bilen med ett kvick. Ett tvärt stopp. Jag öppnade ögonen med ett ryck och jag hörde hur männen pratade. Rösterna kom allt närmare och snart blev allting mycket ljusare.
"Är det lill tjejen, haha!" Hörde jag en okänd röst säga, och han skrattade. Ett förfärligt skratt, usch.
En av männen tog tag i min arm och drog i mig för att få upp mig.
"Du kommer med här!" Sa han och drog med mig till en trappa som ledde ner i någon slags källare. Jag följde med utan protester, vad skulle jag annars göra liksom?
Mannen öppnade en järndörr som ledde in till ett litet litet rum. En tunn, sliten madrass låg på det smutsiga golvet, ett litet fönster där solstrålarna skulle skina in, som skulle bli mitt ljus.
Mannen kastade mig ner på madrassen och gick ut ur rummet, han stängde dörren noga och gick senare därifrån.
Jag kände hur det började smaka blod i munnen. Jag tittade på madrassen och såg att det var blod på de smutsiga lakanen, och när jag öppnade munnen så var det enda jag såg rött. Blod!
Fortsättning följer...
--
Jag hoppas att det är bra, det blev lite dramatiskt, men lite action måste det ju vara ;)
Kommentera gärna! <3
--
Jag är borta hemifrån nu vid valborg, men nästa del borde komma inom kort :)
Kommentarer
Izza
Jag älskar verkligen dina noveller! Vill veta vad som händer, vad som kommer att hända! längtar till nästa del!! =:)
Trackback